De senaste dagarna har det onekligen stormat rejält i Ängelholmspolitiken.
Jag har själv avhållit mig från att kommentera situationen för att inte mer än nödvändigt spä på det politikerförakt som med största sannolikhet följer i spåren av det politiska kaos som kulminerat i Ängelholm under veckan.
Vad är det då som har hänt? Den styrande koalitionen i Ängelholms kommun har under veckan rasat samman. Engelholmspartiet har i det närmaste utraderats som politisk kraft. Deras kommunalråd och grundare är politisk vilde och företräder numer enbart sig själv. Flera ledande EP-företrädare har hoppat av.
Vad innebär detta för möjligheterna att styra Ängelholms kommun? Läget är givetvis extremt allvarligt. Från att Socialdemokraterna tillsammans med sina koalitionspartier vid mandatperiodens början kontrollerade 26 mandat i fullmäktige kan de nu enbart räkna in 15 egna mandat som sitt regeringsunderlag.
Ängelholms kommun behöver inte mer av sönderfall och politisk oreda. Det slår mot oss alla och riskerar lämna fältet fritt för ytterlighetspartier.
Ängelholm behöver ansvarstagande och stabilitet. Jag anser att Socialdemokraterna i Ängelholm behöver ta konsekvenserna av att deras samarbete med Engelholmspartiet rasat samman, att deras budget fallit och att de nu saknar stöd i kommunfullmäktige för att fortsätta styra. De bör avgå.
Jag är i kraft av oppositionsledare naturligtvis redo att pröva förutsättningarna för ett annat styre. Alliansen, som kontrollerar 22 mandat i fullmäktige, utgör en bra grund att bygga en bredare koalition av ansvarstagande på. Ängelholms väljare förtjänar bättre än vad deras politiker klarat av att visa den senaste veckan.