Motion angående nya påsar för matavfall

On 2 oktober, 2017, in Ängelholms kommun, Motion, av Robin Holmberg

I Ängelholms kommun samlas matavfallet in i en separat fraktion och blir till biogas och biogödsel. Sorteringen fungerar väl och ängelholmarna är duktiga på att dela på matavfallet och restavfallet. Insamlingen dras dock med problem som kan hänföras till valet av insamlingspåse. I dagsläget sker insamlingen via papperspåsar som ingår i abonnemanget. Påsarna är till följd av materialvalet känsliga för fukt, luktar illa och drabbas av fluglarver.

I Höganäs har papperspåsen ersatts av en påse tillverkad av krita. Påsen är enligt uppgift lika nedbrytningsbar som papperspåsen, men är mer lik plast i egenskaper. Detta motverkar de problem som finns med nuvarande påse. Moderaterna anser därför att Ängelholms kommun tillsammans med NSR bör undersöka möjligheterna att införa kritapåse även i vår kommun.

Moderaterna är övertygade om att sorteringsgraden kommer öka ytterligare med ett renare och bättre insamlingssystem för matavfall. Det gör bland annat att mer biogas kan produceras och att miljönyttan ökar i Ängelholms kommun.

Nya Moderaterna i Ängelholm yrkar med anledning av ovanstående:

att Ängelholms kommun tillsammans med NSR undersöker möjligheterna att införa kritaapåse för insamling av matavfall.

Ängelholm 2017-10-02

Robin Holmberg (M)
oppositionsråd

Tagged with:
 

Motion angående miljöbilar

On 25 juni, 2017, in Motion, av Robin Holmberg

Vi vill ha fler miljöbilar. Och vi vill att fler ängelholmare ska ha råd att skaffa en bra miljöbil. Men nya elbilar är oftast alldeles för dyra för privatpersoner, även med det allt vanligare systemet med privatleasing. Samtidigt ökar intresset snabbt. Dagens nya elbilar har en praktisk räckvidd på drygt 20 mil, och klarar därmed behovet för de flesta. Äntligen börjar det också gå att hitta laddstolpar.

Kommunen med sina egna bolag är Ängelholms överlägset största arbetsgivare med över 3 000 anställda. Samtidigt har kommunen allt svårare att locka vissa grupper av anställda, och att få fler att stanna på jobbet. En allt viktigare faktor är vilka förmåner som kan erbjudas förutom lön.

Nyligen höjdes friskvårdsbidraget för kommunanställda, men grannkommunen och Helsingborg höjde mer och ligger överlägset högst i trakten. Samtidigt utökas antalet förmåner hela tiden. Nu går det att få allt från ögonoperationer till fertilitetsbehandlingar med så kallade bruttolöneavdrag. Samma sak gäller förmånsbilar.

Flera kommuner har redan hakat på möjligheten att erbjuda alla anställda möjligheten att skaffa en ny miljöbil i form av förmånsbil som betalas med bruttolöneavdrag. Bland dem som erbjuder detta finns exempelvis Båstad, Laholm, Kalmar, Stockholm och Region Halland Genom att det finns förmånsportaler och finansbolag som klarar administrationen är affären mellan den anställde, finansbolaget och bilhandlaren. Sedan väl regelverket satts upp är administrationen minimal för kommunen.

Vinsterna blir en ny förmån som kan uppskattas av många anställda, renare luft och tystare trafikmiljö. Genom att kommunerna är så stora arbetsgivare ges också branschen ett uppsving och trycket att bygga ut infrastrukturen med laddstolpar ökar.

Med anledning av ovanstående yrkar Nya Moderaterna i Ängelholm:

att Ängelholms kommun utreder möjligheten att erbjuda alla anställda förmånsbilar av högsta miljöklass som betalas genom bruttolöneavdrag.

Ängelholm 2017-06-19

Anders Davidsson
Robin Holmberg

Tagged with:
 

Under 2014 påbörjades SandLife i naturreservatet Ängelholms strandskog. Syftet med projektet sägs vara att restaurera stranden genom att ta bort tall och vresrosor för ”ett mer öppet och levande strandlandskap”.

Efter att vresrosorna grävts bort är det tänkt att sanddynsväxter ska etablera sig och skapa en mångfald av strandväxtlighet. I grunden låter detta naturligtvis bra, men resultatet ser allt annat än trevligt ut. Den tidigare lummiga miljön är nu ersatt med öppen sand vilket ger ett kargt intryck.

Vid ett besök på platsen tidigare i våras kunde jag konstatera att det än så länge inte tycks ha etablerats så många nya växter i de frilagda ytorna. Snarare tycks stranden väldigt drabbad av vinterns storm vilket gör sanden packad och hård. På vissa ställen tycks även sanddynerna ha skadats till den grad att vattnet vid en kommande storm riskerar att flöda ner i skogen vid Sibiriens parkeringsplats.

Det senare vore av självklara skäl en katastrof för området som är ett uppskattat rekreationsområde för många ängelholmare.

Länsstyrelsen i Skåne län ansvarar för SandLife-projektets genomförande. Dock anser jag att Ängelholms kommun bör följa projektets utveckling och även ställa krav på länsstyrelsen att vidta nödvändiga åtgärder för att skydda rekreationsområdet i Sibirien.

Med anledning av ovanstående vill jag ställa följande frågor till kommunstyrelsens ordförande Lars Nyander (S):

1. Förekommer dialog mellan Ängelholms kommun och länsstyrelsen i Skåne län/Stiftelsen Skånska landskap om SandLife-projektets status?

2. Vad är Ängelholms kommuns bild av statusen för projektet?

3. Har Ängelholms kommun framfört krav på åtgärder för att skydda Sibirien-området mot kommande stormar?

4. Om nej, kommer Ängelholms kommun att göra det framöver?

Ängelholm 2016-04-18

Robin Holmberg
oppositionsråd

Tagged with:
 

Den 30 november 2015, det vill säga för över ett år sedan, antog kommunfullmäktige den tillfälliga strandberedningens slutrapport. I rapporten fastslogs åtta konkreta punkter vilka föreslogs vidtas omgående, bland annat att fortsätta den ansökningsprocess om strandfodring som det redan då arbetades med.

Utöver dessa punkter hade beredningen även förslag om kompletterande åtgärder till strandfodring:

A. Anläggning av vågbrytare parallellt med strandlinjen från Klitterhus till Natura 2000-området vid Råbocka. Utformning, placering och dimensionering av vågbrytare bör förhålla sig till vetenskaplig grund och beprövad erfarenheten. Beredningen rekommenderar att flera av varandra oberoende experter anlitas.

Anläggning av vågbrytare ska utredas som ett komplement och/eller alternativ till strandfodring.

B. Invallning av stadsdelen Havsbaden för att skydda bebyggelse och infrastruktur som en sista utpost. Utformning, placering och dimensionering av invallning bör förhålla sig till vetenskaplig grund och beprövad erfarenheten. Beredningen rekommenderar att flera av varandra oberoende experter anlitas.

Invallning av stadsdelen Havsbaden ska utredas som ett komplement och/eller alternativ till strandfodring.

När man läser beredningens rapport är det tydligt att beredningen ansåg att dessa åtgärder mycket väl kunde vara såväl alternativ som komplement till strandfodring och den ansökan därom som sedan dess sänts in.

Ändå är det uppenbart att dessa åtgärdsförslag därefter blivit styvmoderligt behandlade av såväl majoriteten som av tjänstemannaorganisationen. I planen för slutrapportens genomförande finns utredning av förslag A och B med under andra kvartalet 2017, men enbart som gulmarkerat, vilket innebär eventuellt genomförande. Kostanden för att utreda de två alternativen antas totalt uppgår till drygt en halv miljon.

Varför är då detta viktigt? Under mellandagarna drabbades Ängelholms kustremsa åter igen av skador, denna gång efter stormen Urds framfart. Ängelholms kommun har ansökt om strandfodring, en process som kan antas ta 5-10 år. Under tiden är det rimligt att tro att Ängelholm kommer att drabbas av fler stormar med liknande effekter.
Om inte fler alternativ utreds finns risken att kommunen ”lagt alla ägg i en korg” om tillstånd till strandfodring inte medges. Samtidigt är det alltså högt oklart om de kompletterande/alternativa åtgärderna kommer utredas. Vad gör vi då?

I M, C, KD och MP:s gemensamma budgetförslag fanns ett uppdrag om att påbörja utredningen av vågbrytare och invallning. Detta röstades tyvärr ner av kommunfullmäktige. Jag kan därför konstatera att nu, två år efter strandberedningens tillsättande, vet vi fortfarande inte om komplementåtgärderna går att genomföra, om de löser problemen eller vad de kostar?

Enligt min mening är det bättre att veta om saker går att genomföra eller ej, därför bör utredningarna påbörjas omgående.

Med anledning av ovanstående vill jag ställa följande frågor till kommunstyrelsens ordförande Lars Nyander (S):

1. Kommer utredningarna av komplementförslagen A och B, dvs. vågbrytare och invallning att genomföras under 2017?

2. Om ja, kommer du ta initiativ till att finansiera och tidigarelägga dessa utredningar?

Ängelholm 2017-01-04

Robin Holmberg (M)
oppositionsråd

Tagged with:
 

Miljöarbete som gör skillnad (NST 7/11)

On 7 november, 2016, in Insändare, av Robin Holmberg

161107-robin-runeMiljö- och klimatåtgärder upplevs allt för ofta handla om symbolhandlingar eller om vilka skatter som ska höjas för att påverka människor i en eller annan riktning. De riktigt stora tagen som krävs för att få till verklig förändring tycks allt för stora och svåra.

Därför är det glädjande att Ängelholms kommun under 2008 spände bågen rejält i miljöarbetet. Styrelsen för Ängelholmshem ställde då sig bakom att ansluta bolaget till Sabos, Sveriges Allmännyttiga Bostadsföretags, klimatsatsning Skåneinitiativet.

Målet var ambitiöst, kanske för tufft enligt vissa. 105 kommunala bostadsbolag skulle sänka energianvändningen med 20 procent. Då Sabos medlemmar tillsammans förvaltar cirka 400 000 lägenheter förstår alla att en sänkning av energianvändningen i de allmännyttiga bostäderna gör stor skillnad.

Åtta år senare kan vi glädjande nog se att Ängelholmshem är ett av de bolagen som klarat utmaningen allra bäst. Energianvändningen har minskat med 28 procent. Det innebär 500 ton mindre utsläpp av koldioxid och att eldningen av olja för uppvärmning upphört i Ängelholmshems bostäder.

Omställningen har möjliggjorts genom målmedvetna åtgärder för att minska energianvändningen i befintliga lägenheter, men också ambitiösa satsningar på klimatsmart byggande. Exempelvis blev Ängelholmshems 107 nya lägenheter på Betan kommunens första hus i miljöbyggklass silver under 2014.

Ängelholmshem tillhör de bästa i Sverige i att minska klimatpåverkan för de egna lägenheterna. Genom att våga lägga ribban högt och arbeta mot målet blir miljöarbetet konkret och verklig förändring möjliggörs. Moderaterna fortsätter driva på för att Ängelholmshem ska ta sitt ansvar för en bättre framtid, exempelvis på Stationsområdet och Fridhem.

Robin Holmberg (M)
oppositionsråd

Rune Johansson (M)
ordförande för Ängelholmshem 2006-2014

Tagged with:
 

Säkra bollplaner för både fiskar och spelare

On 16 september, 2016, in Motion, av Robin Holmberg

Mikroplaster är ett av de stora problemen i havsmiljön. Det mesta skräpet i haven är plast. Bedömningar säger att ungefär 90 procent av skräp som går att fiska upp i havet är olika typer av plast. Och det handlar om enorma mängder. Västkuststiftelsen som en kampanj redan 1992 fyllde ihop ungefär 90 000 sopsäckar bedömer att mellan 3 000 och 8 000 kubikmeter skräp spolas upp på Västkusten varje år (Ur artikel i Forskning och framsteg 2014).

Plasten bryts ned i små fragment av solljus och rörelser i vattnet. Fiskar och andra djur i havet får i sig plasterna. Det finns till och med en färsk undersökning på abborrlarver som visar att de nykläckta abborrarna föredrar mikroplast även när det fanns gott om betydligt nyttigare kräftdjur att äta.

De allt mer populära konstgräsplanerna utpekas som en stor källa till mikroplaster. Bakom slutsatsen står bland annat Naturvårdsverket. IVL, Svenska Miljöinstitutet har i en rapport som publicerades i våras konstaterat att konstgräsplaner är den största utsläppskällan för mikroplaster efter biltrafik där däckslitage ger ännu större utsläpp. I rapporten sägs att utsläppen från konstgräsplaner är i storleksordningen 3 000 ton.

Det finns också sedan många år en debatt om direkta hälsorisker för både fotbollsspelare och personal som jobbar med konstgräsplaner. Särskilt när det gäller sådana som innehåller granulat med ursprung i gamla bildäck. Här har farhågorna gällt förhöjd cancerrisk, brännskador när spelare kanar på plastgräser och ökad risk för infektioner i samband med skrapsår.

Särskilt från USA har det kommit larm om att fotbollsmålvakter som spelat mycket på konstgräs har fått en annars ovanlig cancerform. Enligt de sammanställningar av forskningsläget som gjorts av flera myndigheter och institutioner i Sverige finns det inga tydliga sådana samband. Däremot är det generella rådet att försikthetsprincipen måste gälla. Idag avråder flera från att använda konstgräs med rester av gamla bildäck. Det är därför mycket bekymrande att det finns förskolor där man valt att använda konstgräs där små barn kryper och leker varje dag.

Ängelholms kommun planerar att göra en stor investering i flera nya konstgräsplaner på det nya idrottsområdet vid Lindab arena. Eftersom det handlar om barn och ungdomar som ska använda planerna är det extra noga. Idrott ska främja hälsa, inte försämra den.

Ängelholm som har stränderna som en av sina stora tillgångar har också ett särskilt ansvar för att inte bidra till föroreningar i havet. Problemet med mikroplaster uppmärksammades bland annat i sommarens utställning Mitt hav.

Moderaterna och Miljöpartiet yrkar:

Att miljöeffekterna gällande spridning av mikroplaster noga undersöks innan upphandling av nya konstgräsplaner genomförs.

Att kommunen väljer bort alternativ där rester av gamla bildäck ingår.

Att kommunen i första hand väljer det som kallas fjärde generationens konstgräs utan granulat om det är godkänt av fotbollsförbundet.Krävs fyllandsmaterial bör det väljas som har bäst miljöegenskaper.

Att en sammanställning över befintliga konstgräsytor i kommunen med information om material, underhållsbehov mm tas fram.

Att kommunen undersöker vilka åtgärder som kan vidtas för att minska miljöpåverkan och läckage av mikroplaster från befintliga konstgräsytor

Tagged with:
 

I januari skrev företrädare för de tre Rönneå-kommunerna Klippan, Åstorp och Ängelholm en gemensam debattartikel om möjligheterna att utveckla ån som rekreationsmiljö och naturmiljö.

Det finns många argument för varför en återställning av åns naturliga flöde vore bra. Det handlar såväl om bättre förutsättningar för livet i ån, möjligheter att utveckla ekoturismen samt, om Klippans kommun så önskar, skapa attraktiva boendemiljöer i anslutning till Rönneå.

För att åstadkomma detta behöver tre kraftverk tas bort. Dessa ägs i dag av en privat aktör och om åns flöde ska återställas behöver verken köpas in och rivas. För att genomföra en sådan lösning finns troligtvis statliga stöd att söka.

Moderaterna menar att frågan behöver belysas ur en rad aspekter för att klargöra förutsättningarna för att kunna genomföra miljöprojektet ”Klippans forsar”.

Med anledning av ovanstående yrkar Nya Moderaterna i Ängelholm att kommunstyrelsen beslutar:

att Ängelholms kommun tar initiativ till att tillsammans med fler Rönneå-kommuner genomföra en utredning om förutsättningarna för att genomföra projekt ”Klippans forsar”. Utredningen ska belysa såväl ekonomiska och legala aspekter som nyttan för miljön.

att möjligheterna till extern finansiering av utredningen undersöks.

Ängelholm 2016-03-03

Robin Holmberg (M)
oppositionsråd

Läs debattartikeln här

Tagged with:
 

Gudrun, Per, Sven, Egon, Gorm. Vid varje storm skadas Ängelholms mark och stränder med resultat att människors hem, företagens verksamheter och kommunens turism hotas. Samtidigt står kommunen utan nationellt stöd och möter en länsstyrelse som inte visar förståelse för de allvarliga utmaningar Ängelholm och andra kustkommuner står inför. Vi har därför bjudit in landsbygdsminister Sven-Erik Bucht för att uppmana regeringen att stödja kommunerna i arbetet med att bevara Sveriges stränder, både på kort och lång sikt.

Ängelholm, med Skånes längsta sandstrand, har de senaste åren drabbats hårt av stormskador. Stormarna Gorm och Egon bjöd på vindar på 30 sekundmeter och förhöjda vattennivåer med 2,5 meter. Detta innebar översvämningar och skador på stranden samt i anslutning till Rönneå. Skadorna kunde dock varit betydligt värre. Det som räddade Ängelholm från värre konsekvenser är sanddynorna, ofta i folkmun kallade klitter. Likt en mur hindrar de havet från att tränga längre upp på land under stormarna. Men varje storm gröper sakta ur klitterna. Totalt dränerade Gorm och Egon Ängelholms stränder i Skälderviken på sand motsvarande drygt 1 300 lastbilar. Sand som spolades rakt ut i havet.

De senaste femton åren har kommunen lagt ner mer än 13 miljoner kronor på förebyggande åtgärder och reperation av stränderna och närliggande riskområden. En lång skyddsvall har byggts och två gånger under de senaste åren har kommunen återfört sand från havet till klitterna för att de ska kunna stå emot kommande stormar, något länsstyrelsen godkänt. Men nu vill länsstyrelsen inte längre ta beslut. Motiveringen är att de inte ser sandåterföring som en långsiktigt hållbar lösning och hänvisar oss att söka tillstånd hos en nationell instans med lång ansökningsprocess och handläggningstid. Att sandåterföring är en kortsiktig lösning och att det också behövs långsiktiga lösningar är alla överens om. Ängelholms kommun har tagit fram en strategi som ska säkerställa att stränderna och klitterna skyddas och bevaras inför framtiden. Strategin bygger på expertkunskap från forskare och erfarenheter från Sverige och andra länder. Strategin fastslår att det krävs akuta åtgärder blandat med långsiktiga förebyggande åtgärder, något som länsstyrelsen inte visar förståelse för då de enbart vill se långsiktiga.

Oberoende konsulter har beräknat att cirka 100 bostäder hade översvämmats i stormen Sven 2013 om klitterna inte hindrat havet från att bryta igenom. Hur ska Ängelholms kommun kunna förhindra att detta sker när 2016 års stormar slår till om vi inte får återuppbygga klitterna nu? Länsstyrelsen måste våga ta beslut när akuta problem uppstår. De måste visa förståelse för regionala behov, så som det formuleras i deras uppdrag.

Trots att flera kommuner i Sverige står inför samma problematik, saknas det en nationell samordning och strategi. Ängelholms kommun arbetar hårt för att finna lösningar där vi skyddar strand, natur, bostäder och turism. Vi gav länsstyrelsen god möjlighet att skapa sig en förståelse för Ängelholms behov och förutsättningar när vi bjöd in dem och presenterade problematiken våren 2015. Någon sådan förståelse har dock inte visats. Det är hög tid för staten och dess förlängda arm, länsstyrelsen, att stödja både Ängelholm och andra kustkommuner i det viktiga arbetet att skydda och bevara våra viktiga stränder, både på kort och lång sikt. I Ängelholm är läget akut!

Lars Nyander (S)
kommunstyrelsens ordförande Ängelholm

Stig Andersson (EP)
1:e vice ordförande kommunstyrelsen Ängelholm

Robin Holmberg (M)
2:e vice ordförande kommunstyrelsen Ängelholm

Tagged with:
 

Låt kommunerna ta ansvaret för soporna (SvD 15/2)

On 15 februari, 2016, in Debattartikel, av Robin Holmberg

Redan 2014 beslutade den förra rege­ringen om ambitiösa mål för åter­vinningen i Sverige. Det är knappast möjligt att leva upp till dessa mål utan att kommunerna tar över huvud­mannaskapet för insamlingen av återvinning. Också den sittande regeringen har aviserat höga ambitioner på miljöområdet. Ska vi nå dessa är det dags att modernisera dagens förlegade åter­vinningssystem.

Frågan om rollfördelningen kring förpackningsinsamlingen har utretts många gånger de senaste tjugo åren. Redan det är ett bevis för att något inte står rätt till. Det konstaterade också den senaste avfalls­utredningen som tillsattes av förra regeringen. Också den nuvarande regeringen har, återigen, lyft frågan på bordet.

I dag är ansvaret delat: kommunerna ansvarar för insamling och återvinning av hushållsavfall, med undantag för tidningar och förpackningar, där producenterna har ansvar för insamling och återvinning. Detta producentansvar har fått utstå hård kritik ­sedan det infördes 1994. Att ha två huvudmän som ansvarar för insamlingen från samma hushåll är irratio­nellt, med tanke på både miljö och ekonomi. Med kommunen som huvudman för insamlingen kan transporter samordnas och servicen till medborgarna öka utifrån de olika förutsättningar som råder runtom i landet.

Kommunen är också den naturliga parten för att kommunicera med medborgarna om hur avfallet kan minska och återvinningen öka, och vi kan ­använda till exempel planverktyg, föreskrifter och avgifter som styrmedel. Producenterna har helt ­enkelt inte tillgång till samma breda arsenal av verktyg för att nå miljömålen.

Regeringen har nu föreslagit att insamlingsansvaret ska flyttas från producenterna, alltså näringslivet, till kommunerna, men att producenterna behåller ansvaret för att det som samlas in kan återvinnas till nya produkter. Det är en logisk och praktisk roll­fördelning som tar tillvara båda sidors styrkor.

Somliga menar att det nu blir en ”kommunalisering” nästan i meningen att privat verksamhet ­skulle komma att konfiskeras. Det är fel. Dagens producent­ansvar är ingen ”fri marknad”. I dagens system har staten gett producenterna ensamrätt att ta hand om förpacknings- och tidningsavfall. Det som händer nu är att staten ändrar inriktning på denna ensamrätt.

Andra menar att producenterna blir upplåsta ekonomiskt till en enda motpart, kommunerna, vilket skulle leda till en kostnadsexplosion. Det är också fel. Vi har svårt att tro att näringslivets aktörer, producenterna, inte har förmåga att få gehör för helt rimliga krav på att den ekonomiska ersättningen till kommunerna ska vara både försvarbar och förutsägbar. Dessutom kommer kommunerna, här som i ­andra sammanhang, i allt väsentligt att använda sig av privata utförare för själva insamlingen. Det innebär en konkurrensutsättning med offentlig insyn.

Slutligen oroar sig producenterna för att kommunerna inte ska mäkta med, eller kanske inte ens vilja, nå de nya återvinningsmålen. Det är en obefogad oro. Kommunerna har under lång tid drivit frågan om en annan rollfördelning just för att kunna öka åter­vinningen. Många kommuner har redan själva tagit initiativ till bättre insamling i den egna kommunen, vilket visat sig vara ett vinnande koncept.

Många länder ute i Europa har kommit längre än Sverige när det gäller återvinning. Där är rollfördelningen ordnad på det sätt som regeringen nu föreslår i Sverige – i själva verket är Sverige snart unikt med att vidmakthålla den förlegade ordningen med två huvudmän. Det är nu hög tid att gå till handling och modernisera systemet.

Med kommunerna som ansvariga för insamling av förpackningar och tidningar och producenterna som ansvariga för återvinningen kan vi göra det lätt för människor att göra rätt och därmed nå miljö­målen.

Lorents Burman (S), kommunstyrelsens ord­förande Skellefteå
Peter Danielsson (M), kommun­styrelsens ordförande, Helsingborg
Bo Frank (M), kommunstyrelsens ordförande Växjö
Nils Hillerbrand (MP), kommunalråd, Linköping
Robin Holmberg (M), kommunalråd, Ängelholm
Pär Jönsson (M), kommunalråd Östersund
Ulf Kamne (MP), kommunal­råd, förste vice ordförande kommun­styrelsen, Göteborgs stad
Inger Källgren ­Sawela (M), kommun­styrelsens ordförande Gävle
Ulrika Liljeberg (C), kommunstyrelsens ord­förande Leksand
Hans Lindberg (S), kommun­styrelsens ordförande Umeå
Katarina Luhr (MP), miljö­borgarråd, Stockholms stad
Ann-Marie ­Nilsson (C), kommunstyrelsens ordförande Jönköping
Johan Persson (S), kommunstyrelsens ordförande Kalmar
Katrin Stjernfeldt Jammeh (S), kommunstyrelsens ordförande, Malmö stad
Yvonne Stålnacke (S), kommun­styrelsens ordförande Luleå
Claes Thunblad (S), kommunstyrelsens ordförande Järfälla

Tagged with:
 

Skånes landskapsfisk hotas av utrotning.

Ålen är ett tungt skäl till varför de tre vattenkraftverken i Klippan som stänger av Rönne å måste bort. Men bara ett skäl, även om det kan bli avgörande.

Ett argument som kanske är viktigare för kommunpolitiker är pengar. Besöksnäringen är en snabbväxande bransch. Många är beredda att lägga mycket pengar på upplevelser som gärna kopplas till natur. Att återskapa en flera kilometer lång forsande sträcka av Skånes största vattendrag är att skapa en besöksmagnet. En magnet som drar folk långt utanför Skånes gränser.

Ett annat ekonomiskt argument handlar om elpriser, driftskostnader och kommande investeringskrav för kraftverksägaren, Skånska Energi. De tre kraftverken är små och tillför inte det svenska kraftnätet mycket energi. Med dagens låga elpriser ger de ingen vinst. Ekonomin blir ännu sämre när de första av en rad kommande krav blir verklighet. För att hjälpa den utrotningshotade ålen måste det byggas en fångstanordning med finmaskigt galler åtminstone vid det översta kraftverket. Här ska de få nedvandrande ålarna tas om hand för att sedan åka bil några kilometer nedströms.

Men inga ålyngel kan vandra uppströms av egen kraft. Ändå har Länsstyrelsen klassat Rönne å som ett av de allra viktigaste vattendragen för ålproduktion. Ålfisket i Ringsjön har byggt på utsättning av ålyngel som fångats in långt borta.

Även om alltsom är tekniskt möjligt görs när det gäller fiskvägar klarar aldrig Rönne å det som myndigheterna kallar ”god ekologisk status”.

Inom en snar framtid blir det troligen en lagändring som innebär omprövning av de vattendomar som gäller vattenkraftverken i Rönne å.Då ska Miljödomstolen pröva om nyttan av elproduktionen är större än skadan enligt dagens miljöbalk. Det är en prövning som vattenkraftverken inte klarar.

Som en jämförelse kan nämnas att två moderna vindkraftverk ger mer el än de tre vattenkraftverken. Visserligen finns det de som anser att vindkraftverken är fula, eller stör på annat sätt, men skadan på naturen är obetydlig jämfört med effekterna av kraftverken i Rönne å.

Forsar är inte bara vackra att se på. De är också helt avgörande för laxfisk. Rönne å har trots alla problem en egen variant av atlantlaxen. Här finns dessutom havsöring. Om kraftverken försvinner skulle ytan som lämpar sig för laxarnas lek tiodubblas. Största delen av de nya lekbottnarna ligger i det som idag liknar kanaler och sjöar kring kraftverken.

På ett par år skulle Rönne å kunna bli ett attraktivt vatten för sportfiskare som är beredda att betala dyra fiskekort och förlägga några dagar till området med allt vad det innebär av boende och inköp. Att området sedan skulle locka forsrännare, vandrare, fågelskådare och andra naturintresserade är en självklarhet.

Vill Klippans kommun dra nytta av vinsten och skapa vattennära boendemiljöer lär markens värdestegring betala kraftverken flera gånger om.

Skånska Energi marknadsför sin el med att det är grön energi. Även om vattenkraft rent formellt är ”grön energi” så går det inte att med trovärdighet kalla elen som de tre vattenkraftverken i Klippan producerar för ”grön”. Ålar slås ihjäl, laxar hindras och hela ekosystemet påverkas på ett negativt sätt.

Någon bättre miljösatsning än de några tiotals miljoner kraftverksrivningarna skulle kosta går nog inte att hitta i Sverige.

Att vårt förslag inte är en utopi finns det flera exempel på. I Mörrumsån och i Ätran har gamla kraftverk rivits. Orsaken var densamma som vi kommit fram till: små kraftverk som gör stor skada ska bort.

Vad som nu behövs är att de politiker som har makten i Ängelholm, Klippan och Åstorp slår fast att deras kommuner ska medverka till en utredning om hur och när ”Klippans forsar” blir verklighet.

Lars Nyander (S), kommunstyrelsens ordförande Ängelholm
Kerstin Persson (S), kommunstyrelsens ordförande Klippan
Anders Davidsson (M), kommunpolitiker Ängelholm
Robin Holmberg (M), vice ordförande kommunstyrelsen Ängelholm
Kenneth Dådring (M), vice ordförande kommunstyrelsen Klippan
Michael Nemeti (S), ordförande kultur- och fritidsnämnden Klippan
Per-Arne Håkansson (S), riksdagsledamot, Åstorp
Sven Bergman (L), ordförande Rönneåns vattenråd

Tagged with: