Här trampade vi på en öm tå… (NST 6/8)

Det är tydligt att (M) i Ängelholm trampat (S) och LO kraftigt på tårna. Genom våra insändare har vi lyckats sätta fingret på en av bristerna i Socialdemokraternas politik: ni behöver mer pengar i statskassan för att kunna bygga ut ersättningar och bidragssystem – därför måste ni höja skatten. Vi har dock inte fått ett enda konkret förslag på hur (S) vill skapa fler jobb för unga som inte innebär arbetsmarknadsprogram hos Arbetsförmedlingen, flummiga ”utbildningskontrakt” eller redan förkastade åtgärder som ”90-dagarsgarantin”.

De senaste veckornas insändardebatt har tyvärr inneburit en rad försök från arbetarrörelsen att mästra moderata företrädare om vad arbetsgivaravgifter är och vilken historisk roll LO och dess politiska gren, Socialdemokraterna, spelat. Det behöver ni inte, vi vet vad arbetsgivaravgifter är och vilka fördelar den svenska modellen innebär kontra länder där politiken lägger sig i lönebildningen.

Problemet är dock att arbetarrörelsen av i dag saknar förmåga att skapa förutsättningar för riktiga jobb att växa fram och istället prioriterar ersättningar, bidragssystem och arbetsmarknadsprogram. Vi minns med fasa den tid då Försäkringskassans medarbetare kunde få upp till 1500 kr i ”bonus” för varje förtidspensionering. Detta rapporterade Expressen om 2005 under Göran Perssons (S) sista år vid makten. Vi vill inte tillbaka dit.

Vänsterpartiet försöker påskina att Moderaterna ser ner på jobb inom offentlig sektor. Det är inte sant. Vi har många medarbetare både i Region Skåne och i Ängelholms kommun som dagligen gör fantastiska insatser för att ge oss alla välfärd av hög kvalitet. Till skillnad från (V) ser vi dock inte företagen som samhällets fiender, utan som viktiga aktörer som bidrar till dess utveckling.

Moderaterna kommer att fortsätta arbeta för att fler jobb ska växa fram i Ängelholm. För att möjliggöra detta behövs såväl en lokal som nationell politik för fler jobb. Då behövs arbetslinjen, inte att vi spolar tillbaka tiden till 2006 då Socialdemokraterna gömde undan människor i åtgärder och förtidspension.

Robin Holmberg (M) Ulf Pethö (M) Rune Johansson (M) Elisabeth Kullenberg (M) Charlotte Långberg (M) Kristofer Engström (M)

Behåll de riktiga jobben (NST 10/7)

Det är anmärkningsvärt att Erik Sahlvall (S) och Per-Arne Håkansson (S) i en insändare den 5/7 kallar konsekvenserna av deras politik för ”siffertrixande”. Det är viktigt att väljarna vet vad den politik Socialdemokraterna går till val på ger för resultat, speciellt eftersom deras egen partiledare inte vill ge några svar.

Politiken hänger ihop. Det innebär att den regering vi röstar fram i september och den politik den tänker föra får konsekvenser för Ängelholm. I mitt enkla räkneexempel visar jag på att de förslag Sahlvalls och Håkanssons eventuella vänsterregering vill genomdriva kommer innebära ökade kostnader för att ha unga anställda motsvarande 20 tjänster inom kommunen och 20 tjänster inom hotell- och restaurangbranschen. Men naturligtvis kommer fler branscher och fler företag att drabbas. Fler unga kommer att drabbas.

Det är symptomatiskt för den moderna socialdemokratin att lägga förslag som tar bort riktiga jobb och istället redovisa en lista på olika program och åtgärder. Istället för ett riktigt jobb på ett hotell ska unga träffa en ”matchningsspecialist” på Arbetsförmedlingen. Istället för ett riktigt jobb på ett kafé ska unga få skriva ”utbildningskontrakt”. Istället för ett riktigt jobb inom kommunens vård och omsorg ska unga få ta del av en ”90-dagarsgaranti” (som för övrigt testades av (S) i liknande skepnad under 90-talet utan vidare framgång).

Naturligtvis behövs stöd för de som har svårare att få ett jobb, men låt oss då koncentrera oss på att hitta lösningar för dem och inte som (S) föreslår även göra deras jobbande kompisar arbetslösa. Hur kan arbetsmarknadsåtgärder vara mer värt än ett riktigt jobb och en fot in på arbetsmarknaden?

Robin Holmberg (M)
kommunstyrelsens ordförande

Arbetslinjen effektivare än bidrag

Insändarskribenterna Eric Sahlvall (S) och Petra Sahlvall kritiserar den 4 mars mig för att jag anser att det bästa sättet att hjälpa ekonomiskt utsatta barn är genom att föräldrarna kommer i arbete och egen försörjning. Sahlvalls får i så fall gärna fortsätta kritisera mig. Jag är övertygad om att arbetslinjen är ett mer effektivt verktyg för att hjälpa föräldrarna och barnen än bidrag och andra kortsiktiga insatser. Genom jobb och lön får familjerna bättre ekonomi och barnen bättre förutsättningar i livet.

Med det sagt kan det ändå konstateras att både staten och Ängelholms kommun gör en rad insatser för att utjämna skillnader i ekonomiska förutsättningar mellan familjer. Sverige har ett system med generös välfärd där vi tillsammans hjälper de människor som behöver olika slags stöd. Det är i grunden bra, men utgångspunkten måste alltid vara arbete och egen försörjning. Min fråga till Socialdemokraterna, som nu ropar efter en handlingsplan mot barnfattigdom med ”konkreta åtgärder”, blir därför: på vilket sätt hjälper framtagandet av en sådan handlingsplan de barn som befinner sig i ekonomisk utsatthet?

Jag är rädd att svaret från Eric och Petra Sahlvall blir mer bidrag. Det riskerar leda till ökat utanförskap och därmed längre väg tillbaka för familjerna. Moderaterna anser att fokus istället måste ligga på hur vi ska få än fler människor i arbete.

Robin Holmberg (M)
kommunstyrelsens ordförande
Ängelholms kommun