Socialdemokratisk politik slår mot unga (NST 30/6)

Höstens val närmar sig och konfliktlinjerna blir allt tydligare. Valrörelsen kommer framförallt att handla om hur jobben ska bli fler. Att fler jobbar är inte viktigt bara för att finansiera välfärden, utan innebär också mycket för den som går från arbetslöshet till arbete. Jobb betyder egen försörjning för sig själv och sin familj, att känna sig behövd, att ha kollegor, att kunna unna sig något extra och mer makt över den egna vardagen. Därför är en av våra viktigaste valfrågor att fler kommer i arbete, exempelvis genom att nya företag etableras i Ängelholm eller att befintliga företag får möjligheter att växa och utvecklas här.

Sedan Alliansregeringen tillträdde 2006 har 250 000 fler människor ett jobb att gå till, men det finns fortfarande mer att göra. De senaste årens ekonomiska kriser har framförallt drabbat unga och de med utländsk bakgrund vilka fått svårare att få in en första fot på arbetsmarknaden. Lokalt i Ängelholm behövs till exempel fler instegsjobb. Därför är det viktigt att det fortsatt råder goda villkor för företagen så att fler vågar och kan anställa.

Socialdemokraterna hotar nu ungas möjligheter till jobb genom att gå till val på en politik som innebär dubblerad arbetsgivaravgift för unga under 26 år. Bara inom Ängelholms kommuns verksamheter skulle det innebära ökade kostnader motsvarande 20 tjänster och inom hotell- och restaurangbranschen ytterligare 20 tjänster. Naturligtvis drabbas även fler branscher.

I sitt lokala valmanifest skriver Socialdemokraterna att i deras Ängelholm ”finns sysselsättning och utbildning för alla”. Uppenbarligen gäller det inte de många unga som drabbas när Stefan Löfven och (S) dubblerar kostnaderna för att ha dem anställda.

Robin Holmberg (M), kommunstyrelsens ordförande

Arbetslinjen effektivare än bidrag

Insändarskribenterna Eric Sahlvall (S) och Petra Sahlvall kritiserar den 4 mars mig för att jag anser att det bästa sättet att hjälpa ekonomiskt utsatta barn är genom att föräldrarna kommer i arbete och egen försörjning. Sahlvalls får i så fall gärna fortsätta kritisera mig. Jag är övertygad om att arbetslinjen är ett mer effektivt verktyg för att hjälpa föräldrarna och barnen än bidrag och andra kortsiktiga insatser. Genom jobb och lön får familjerna bättre ekonomi och barnen bättre förutsättningar i livet.

Med det sagt kan det ändå konstateras att både staten och Ängelholms kommun gör en rad insatser för att utjämna skillnader i ekonomiska förutsättningar mellan familjer. Sverige har ett system med generös välfärd där vi tillsammans hjälper de människor som behöver olika slags stöd. Det är i grunden bra, men utgångspunkten måste alltid vara arbete och egen försörjning. Min fråga till Socialdemokraterna, som nu ropar efter en handlingsplan mot barnfattigdom med ”konkreta åtgärder”, blir därför: på vilket sätt hjälper framtagandet av en sådan handlingsplan de barn som befinner sig i ekonomisk utsatthet?

Jag är rädd att svaret från Eric och Petra Sahlvall blir mer bidrag. Det riskerar leda till ökat utanförskap och därmed längre väg tillbaka för familjerna. Moderaterna anser att fokus istället måste ligga på hur vi ska få än fler människor i arbete.

Robin Holmberg (M)
kommunstyrelsens ordförande
Ängelholms kommun