Ge en gåva
Ge en gåva

Författare: Robin Holmberg

Dags att vakna – kommunerna behöver stöd (29/2)

Posted on by Robin Holmberg

Gudrun, Per, Sven, Egon, Gorm. Vid varje storm skadas Ängelholms mark och stränder med resultat att människors hem, företagens verksamheter och kommunens turism hotas. Samtidigt står kommunen utan nationellt stöd och möter en länsstyrelse som inte visar förståelse för de allvarliga utmaningar Ängelholm och andra kustkommuner står inför. Vi har därför bjudit in landsbygdsminister Sven-Erik Bucht för att uppmana regeringen att stödja kommunerna i arbetet med att bevara Sveriges stränder, både på kort och lång sikt.

Ängelholm, med Skånes längsta sandstrand, har de senaste åren drabbats hårt av stormskador. Stormarna Gorm och Egon bjöd på vindar på 30 sekundmeter och förhöjda vattennivåer med 2,5 meter. Detta innebar översvämningar och skador på stranden samt i anslutning till Rönneå. Skadorna kunde dock varit betydligt värre. Det som räddade Ängelholm från värre konsekvenser är sanddynorna, ofta i folkmun kallade klitter. Likt en mur hindrar de havet från att tränga längre upp på land under stormarna. Men varje storm gröper sakta ur klitterna. Totalt dränerade Gorm och Egon Ängelholms stränder i Skälderviken på sand motsvarande drygt 1 300 lastbilar. Sand som spolades rakt ut i havet.

De senaste femton åren har kommunen lagt ner mer än 13 miljoner kronor på förebyggande åtgärder och reperation av stränderna och närliggande riskområden. En lång skyddsvall har byggts och två gånger under de senaste åren har kommunen återfört sand från havet till klitterna för att de ska kunna stå emot kommande stormar, något länsstyrelsen godkänt. Men nu vill länsstyrelsen inte längre ta beslut. Motiveringen är att de inte ser sandåterföring som en långsiktigt hållbar lösning och hänvisar oss att söka tillstånd hos en nationell instans med lång ansökningsprocess och handläggningstid. Att sandåterföring är en kortsiktig lösning och att det också behövs långsiktiga lösningar är alla överens om. Ängelholms kommun har tagit fram en strategi som ska säkerställa att stränderna och klitterna skyddas och bevaras inför framtiden. Strategin bygger på expertkunskap från forskare och erfarenheter från Sverige och andra länder. Strategin fastslår att det krävs akuta åtgärder blandat med långsiktiga förebyggande åtgärder, något som länsstyrelsen inte visar förståelse för då de enbart vill se långsiktiga.

Oberoende konsulter har beräknat att cirka 100 bostäder hade översvämmats i stormen Sven 2013 om klitterna inte hindrat havet från att bryta igenom. Hur ska Ängelholms kommun kunna förhindra att detta sker när 2016 års stormar slår till om vi inte får återuppbygga klitterna nu? Länsstyrelsen måste våga ta beslut när akuta problem uppstår. De måste visa förståelse för regionala behov, så som det formuleras i deras uppdrag.

Trots att flera kommuner i Sverige står inför samma problematik, saknas det en nationell samordning och strategi. Ängelholms kommun arbetar hårt för att finna lösningar där vi skyddar strand, natur, bostäder och turism. Vi gav länsstyrelsen god möjlighet att skapa sig en förståelse för Ängelholms behov och förutsättningar när vi bjöd in dem och presenterade problematiken våren 2015. Någon sådan förståelse har dock inte visats. Det är hög tid för staten och dess förlängda arm, länsstyrelsen, att stödja både Ängelholm och andra kustkommuner i det viktiga arbetet att skydda och bevara våra viktiga stränder, både på kort och lång sikt. I Ängelholm är läget akut!

Lars Nyander (S)
kommunstyrelsens ordförande Ängelholm

Stig Andersson (EP)
1:e vice ordförande kommunstyrelsen Ängelholm

Robin Holmberg (M)
2:e vice ordförande kommunstyrelsen Ängelholm

Låt stadshuset lysa

Posted on by Robin Holmberg

Ängelholm har bara några få riktigt fina kulturbyggnader värda att lyfta fram. I centrum tänker vi främst på Stadshuset och Tingshuset. Stadshuset som invigdes 1975 ritades av den Ängelholmsfödde arkitektprofessorn Sten Samuelsson, som bl a gjort sig känd för att ha ritat Nya Ullevi i Göteborg och Malmö konserthus.

De första besluten har tagits för en omfattande renovering och ombyggnad av Stadshuset. Den karakteristiska bågformade byggnaden vid åkanten ligger vid en av infarterna till centrum. En infart som för några år sedan fick en rejäl ansiktslyftning genom ombyggnaden av Laxgatan, korsningen med östergatan och Tegelbruksbron.

Längs bilvägen finns också flitigt använda cykelbanor och breda trottoarer på båda sidor. Vi tycker att Stadshusets fina fasad borde synas mer. Under den mörka årstiden är det verkligen mörkt kring Stadshuset.

Vi moderater vill att Stadshusets fasad ska fungera som ett riktmärke för Ängelholm och markera ingången till centrum.

Med anledning av ovanstående yrkar Nya Moderaterna i Ängelholm:

att kommunledningen ges i uppdrag att förse Stadshusets fasad mot Östra vägen och Kristian II:s väg med en modern energisnål belysning.

att fasadbelysningen kan tändas redan i slutet av jubileumsåret 2016, eller senast i samband med den stora ombyggnaden av Stadshuset.

Ängelholm 2016-02-13

Anders Davidsson (M)
Robin Holmberg (M)

Låt kommunerna ta ansvaret för soporna (SvD 15/2)

Posted on by Robin Holmberg

Redan 2014 beslutade den förra rege­ringen om ambitiösa mål för åter­vinningen i Sverige. Det är knappast möjligt att leva upp till dessa mål utan att kommunerna tar över huvud­mannaskapet för insamlingen av återvinning. Också den sittande regeringen har aviserat höga ambitioner på miljöområdet. Ska vi nå dessa är det dags att modernisera dagens förlegade åter­vinningssystem.

Frågan om rollfördelningen kring förpackningsinsamlingen har utretts många gånger de senaste tjugo åren. Redan det är ett bevis för att något inte står rätt till. Det konstaterade också den senaste avfalls­utredningen som tillsattes av förra regeringen. Också den nuvarande regeringen har, återigen, lyft frågan på bordet.

I dag är ansvaret delat: kommunerna ansvarar för insamling och återvinning av hushållsavfall, med undantag för tidningar och förpackningar, där producenterna har ansvar för insamling och återvinning. Detta producentansvar har fått utstå hård kritik ­sedan det infördes 1994. Att ha två huvudmän som ansvarar för insamlingen från samma hushåll är irratio­nellt, med tanke på både miljö och ekonomi. Med kommunen som huvudman för insamlingen kan transporter samordnas och servicen till medborgarna öka utifrån de olika förutsättningar som råder runtom i landet.

Kommunen är också den naturliga parten för att kommunicera med medborgarna om hur avfallet kan minska och återvinningen öka, och vi kan ­använda till exempel planverktyg, föreskrifter och avgifter som styrmedel. Producenterna har helt ­enkelt inte tillgång till samma breda arsenal av verktyg för att nå miljömålen.

Regeringen har nu föreslagit att insamlingsansvaret ska flyttas från producenterna, alltså näringslivet, till kommunerna, men att producenterna behåller ansvaret för att det som samlas in kan återvinnas till nya produkter. Det är en logisk och praktisk roll­fördelning som tar tillvara båda sidors styrkor.

Somliga menar att det nu blir en ”kommunalisering” nästan i meningen att privat verksamhet ­skulle komma att konfiskeras. Det är fel. Dagens producent­ansvar är ingen ”fri marknad”. I dagens system har staten gett producenterna ensamrätt att ta hand om förpacknings- och tidningsavfall. Det som händer nu är att staten ändrar inriktning på denna ensamrätt.

Andra menar att producenterna blir upplåsta ekonomiskt till en enda motpart, kommunerna, vilket skulle leda till en kostnadsexplosion. Det är också fel. Vi har svårt att tro att näringslivets aktörer, producenterna, inte har förmåga att få gehör för helt rimliga krav på att den ekonomiska ersättningen till kommunerna ska vara både försvarbar och förutsägbar. Dessutom kommer kommunerna, här som i ­andra sammanhang, i allt väsentligt att använda sig av privata utförare för själva insamlingen. Det innebär en konkurrensutsättning med offentlig insyn.

Slutligen oroar sig producenterna för att kommunerna inte ska mäkta med, eller kanske inte ens vilja, nå de nya återvinningsmålen. Det är en obefogad oro. Kommunerna har under lång tid drivit frågan om en annan rollfördelning just för att kunna öka åter­vinningen. Många kommuner har redan själva tagit initiativ till bättre insamling i den egna kommunen, vilket visat sig vara ett vinnande koncept.

Många länder ute i Europa har kommit längre än Sverige när det gäller återvinning. Där är rollfördelningen ordnad på det sätt som regeringen nu föreslår i Sverige – i själva verket är Sverige snart unikt med att vidmakthålla den förlegade ordningen med två huvudmän. Det är nu hög tid att gå till handling och modernisera systemet.

Med kommunerna som ansvariga för insamling av förpackningar och tidningar och producenterna som ansvariga för återvinningen kan vi göra det lätt för människor att göra rätt och därmed nå miljö­målen.

Lorents Burman (S), kommunstyrelsens ord­förande Skellefteå
Peter Danielsson (M), kommun­styrelsens ordförande, Helsingborg
Bo Frank (M), kommunstyrelsens ordförande Växjö
Nils Hillerbrand (MP), kommunalråd, Linköping
Robin Holmberg (M), kommunalråd, Ängelholm
Pär Jönsson (M), kommunalråd Östersund
Ulf Kamne (MP), kommunal­råd, förste vice ordförande kommun­styrelsen, Göteborgs stad
Inger Källgren ­Sawela (M), kommun­styrelsens ordförande Gävle
Ulrika Liljeberg (C), kommunstyrelsens ord­förande Leksand
Hans Lindberg (S), kommun­styrelsens ordförande Umeå
Katarina Luhr (MP), miljö­borgarråd, Stockholms stad
Ann-Marie ­Nilsson (C), kommunstyrelsens ordförande Jönköping
Johan Persson (S), kommunstyrelsens ordförande Kalmar
Katrin Stjernfeldt Jammeh (S), kommunstyrelsens ordförande, Malmö stad
Yvonne Stålnacke (S), kommun­styrelsens ordförande Luleå
Claes Thunblad (S), kommunstyrelsens ordförande Järfälla

Trafiken måste fungera i ängelholmarnas vardag (HD/NST 11/2)

Posted on by Robin Holmberg

Är det verkligen så här vi vill ha det i Ängelholm? Så reagerar troligtvis många när de satt sig in i Socialdemokraternas och Miljöpartiets förslag till vision för trafikens utveckling i centrala Ängelholm.

S och MP föreslår nämligen att stadens centrum ska bli ”i princip bilfritt”. Endast de som bor i stan ska tillåtas köra inom den zon som markeras med ett ilsket rött streck. Vad detta kan komma att få för konsekvenser för handeln, restaurangerna och de andra verksamheterna i Ängelholms centrum inser nog de flesta. Och hur blir det med tillgången till havet, stationen, Råbocka Camping och andra målpunkter när matarlederna samtidigt smalnas av och tillgängligheten minskar?

Treklövern delar i grunden synen att våra transporter måste bli mer miljövänliga, mer effektiva och att rätt trafikslag (bil, buss, cykel eller gång) ska användas för den aktuella resan. Vi accepterar dock inte det av S och MP nu föreslagna trafikexperimentet då det är allt för långtgående.

Utgångspunkten för trafiken och infrastrukturen måste alltid vara att den ska fungera i ängelholmarnas vardag. Därför föreslår Treklövern en annan väg för trafikens utveckling byggd på fyra viktiga principer:

  •  Det ska vara lätt att göra rätt i Ängelholm – hållbara trafikslag som buss och cykel ska uppmuntras och förstärkas. Vi är övertygade att människor vill göra smarta val om tillgängligheten är god och utbudet attraktivt.
  • Ett centrum tillgängligt för alla ängelholmare – alla boende i Ängelholms kommun ska garanteras tillgång till centrum. Det är särskilt viktigt för de ängelholmare som inte bor i stan.
  • Infrastrukturplaneringen måste utgå från människans behov – det tycks finnas en övertro till att politiker med kommunala beslut kan förändra ”oönskade” beteenden. Treklövern anser istället att infrastrukturen ska användas för att lösa problem i människors vardag.
  • Värna Ängelholms centrum som handelsplats – Ängelholms centrum är trevligt och har ett bra utbud av butiker, restauranger och kaféer. Stadens centrum måste ges goda förutsättningar även i framtiden med välfungerande och hållbar infrastruktur med god tillgänglighet.

Treklövern vill se ett Ängelholm där trafiken utvecklas så att den möjliggör både bostadsbyggande och ett levande centrum. Då måste framtidens trafiksystem vara funktionellt och ändamålsenligt med god tillgänglighet för alla i Ängelholms kommun. Kan vi kombinera detta med fler hållbara resor ges Ängelholms tätort möjlighet att utvecklas på ett balanserat sätt med respekt för såväl miljön som för ängelholmarnas möjligheter att få ihop livspusslet.

Robin Holmberg (M)
oppositionsråd

Liss Böcker Sellgren (C)
gruppledare

Lennart Engström (KD)
gruppledare

Dags för ordning och reda om trygghetsvakterna (HD/NST 27/1)

Posted on by Robin Holmberg

Alliansen införde för ett antal år sedan trygghetsvakter i centrala Ängelholm under helgkvällar. Syftet var att komplettera Polisens arbete och därmed skapa en tryggare miljö för de ängelholmare som vill ta del av stadens restaurang- och nöjesliv. Verksamheten har fungerat väl ur brottsförebyggande aspekter och Moderaterna anser därför att verksamheten bör fortsätta på permanent basis.

Centrumvakterna har sedan de infördes bedrivits i projektform från år till år. När Socialdemokraternas budget för 2015 antogs i kommunfullmäktige förra hösten fanns så inga pengar avsatta för att fortsätta projektet. Inte heller i budgeten för 2016 fanns medel för centrumvakterna. Både 2015 och 2016 har dock Socialdemokraterna insett sitt misstag och i efterhand fått skjuta till medel från kommunstyrelsens anslag för oförutsedda behov. Det är välkommet att S rättar till begångna fel, men arbetssättet skapar tyvärr inte transparens och långsiktighet.

Moderaterna anser inte att trygghetsskapande och brottsförebyggande insatser i centrala Ängelholm är ett ”oförutsett behov”. Kommunen har ett stort ansvar att tillsammans med Polisen fortsätta göra Ängelholm än tryggare. Vi har därför i Treklöverns budgetförslag för såväl år 2015 som 2016 föreslagit att centrumvakterna permanentas. Alla människor i Ängelholms kommun har rätt att ta del av nöjeslivet i staden om de önskar och ska då kunna känna sig trygga.

Mot denna bakgrund uppmanar Moderaterna nu Socialdemokraterna och deras samarbetspartier till att även de prioriterar centrumvakterna i budgetarbetet för kommande år. Detta är inte en oförutsedd utgift utan ett prioriterat och viktigt område. Låt oss därför över blockgränserna enas om att denna verksamhet ska vara en självklar del av kommunens trygghetsarbete.

Robin Holmberg (M)
oppositionsråd

Christina Hanstål (M)
ledamot i kommunstyrelsen

Sammanställning 2015

Posted on by Robin Holmberg

Till medlemmarna i Moderaterna i Ängelholms kommun

2015 var vårt första år i opposition. Det har varit ovant för alla oss kommunpolitiskt aktiva moderater. Vi lär oss dock hela tiden och utvecklas i vårt arbete för att vara en framåtsyftande opposition med sikte på att åter vinna väljarnas förtroende att leda Ängelholms kommun efter 2018. Glädjande är att våra ledord – ansvar, engagemang och framtidstro – tydligt genomsyrar Moderaternas arbete i nämnder, styrelser och beredningar. Vi står på ängelholmarnas sida!

För att illustrera vad vi åstadkommit det senaste året har jag ägnat lite tid åt att gå tillbaka och följa upp 2015. Jag kan konstatera att det var ett aktivt och händelserikt år där moderat och borgerlig politik skördade många framgångar i det osäkra parlamentariska läge som råder i kommunen. Jag har sammanställt lite statistik i den bifogade bilden samt ett urval av höjdpunkter från 2015. Vår främsta framgång är kanske att vi i Treklövern fick igenom vår Framtidsförklaring, dvs. det övergripande inriktningsdokumentet för mandatperioden. Detta utlöste på senvåren en mindre regeringskris med negativ media för S som följd. I övrigt har vi skrivit många motioner grundade i vårt valprogram och aktiva medlemmars hjärtefrågor, varav en stor andel sedan bifallits.

Bilden får gärna spridas i sociala medier och till andra intresserade ängelholmare. Jag vill också passa på att slå ett slag för våra välbesökta gruppmöten och hoppas att än fler medlemmar vill delta. Här kan alla medlemmar påverka vår politik och därmed också kommunens utveckling. Efter valet har vi ändrat gruppmötenas struktur med mer fokus på långsiktiga och viktiga frågor för kommunens utveckling. Välkommen med ditt deltagande och dina åsikter under 2016! Nästa gruppmöte äger rum den 8 februari klockan 19.00 på M-lokalen. Kaffe serveras från 18.30.

Med vänlig hälsning

Robin Holmberg

160118 Sammanställning 2015

”Små kraftverk som gör stor skada ska bort” (HD 17/1)

Posted on by Robin Holmberg

Skånes landskapsfisk hotas av utrotning.

Ålen är ett tungt skäl till varför de tre vattenkraftverken i Klippan som stänger av Rönne å måste bort. Men bara ett skäl, även om det kan bli avgörande.

Ett argument som kanske är viktigare för kommunpolitiker är pengar. Besöksnäringen är en snabbväxande bransch. Många är beredda att lägga mycket pengar på upplevelser som gärna kopplas till natur. Att återskapa en flera kilometer lång forsande sträcka av Skånes största vattendrag är att skapa en besöksmagnet. En magnet som drar folk långt utanför Skånes gränser.

Ett annat ekonomiskt argument handlar om elpriser, driftskostnader och kommande investeringskrav för kraftverksägaren, Skånska Energi. De tre kraftverken är små och tillför inte det svenska kraftnätet mycket energi. Med dagens låga elpriser ger de ingen vinst. Ekonomin blir ännu sämre när de första av en rad kommande krav blir verklighet. För att hjälpa den utrotningshotade ålen måste det byggas en fångstanordning med finmaskigt galler åtminstone vid det översta kraftverket. Här ska de få nedvandrande ålarna tas om hand för att sedan åka bil några kilometer nedströms.

Men inga ålyngel kan vandra uppströms av egen kraft. Ändå har Länsstyrelsen klassat Rönne å som ett av de allra viktigaste vattendragen för ålproduktion. Ålfisket i Ringsjön har byggt på utsättning av ålyngel som fångats in långt borta.

Även om alltsom är tekniskt möjligt görs när det gäller fiskvägar klarar aldrig Rönne å det som myndigheterna kallar ”god ekologisk status”.

Inom en snar framtid blir det troligen en lagändring som innebär omprövning av de vattendomar som gäller vattenkraftverken i Rönne å.Då ska Miljödomstolen pröva om nyttan av elproduktionen är större än skadan enligt dagens miljöbalk. Det är en prövning som vattenkraftverken inte klarar.

Som en jämförelse kan nämnas att två moderna vindkraftverk ger mer el än de tre vattenkraftverken. Visserligen finns det de som anser att vindkraftverken är fula, eller stör på annat sätt, men skadan på naturen är obetydlig jämfört med effekterna av kraftverken i Rönne å.

Forsar är inte bara vackra att se på. De är också helt avgörande för laxfisk. Rönne å har trots alla problem en egen variant av atlantlaxen. Här finns dessutom havsöring. Om kraftverken försvinner skulle ytan som lämpar sig för laxarnas lek tiodubblas. Största delen av de nya lekbottnarna ligger i det som idag liknar kanaler och sjöar kring kraftverken.

På ett par år skulle Rönne å kunna bli ett attraktivt vatten för sportfiskare som är beredda att betala dyra fiskekort och förlägga några dagar till området med allt vad det innebär av boende och inköp. Att området sedan skulle locka forsrännare, vandrare, fågelskådare och andra naturintresserade är en självklarhet.

Vill Klippans kommun dra nytta av vinsten och skapa vattennära boendemiljöer lär markens värdestegring betala kraftverken flera gånger om.

Skånska Energi marknadsför sin el med att det är grön energi. Även om vattenkraft rent formellt är ”grön energi” så går det inte att med trovärdighet kalla elen som de tre vattenkraftverken i Klippan producerar för ”grön”. Ålar slås ihjäl, laxar hindras och hela ekosystemet påverkas på ett negativt sätt.

Någon bättre miljösatsning än de några tiotals miljoner kraftverksrivningarna skulle kosta går nog inte att hitta i Sverige.

Att vårt förslag inte är en utopi finns det flera exempel på. I Mörrumsån och i Ätran har gamla kraftverk rivits. Orsaken var densamma som vi kommit fram till: små kraftverk som gör stor skada ska bort.

Vad som nu behövs är att de politiker som har makten i Ängelholm, Klippan och Åstorp slår fast att deras kommuner ska medverka till en utredning om hur och när ”Klippans forsar” blir verklighet.

Lars Nyander (S), kommunstyrelsens ordförande Ängelholm
Kerstin Persson (S), kommunstyrelsens ordförande Klippan
Anders Davidsson (M), kommunpolitiker Ängelholm
Robin Holmberg (M), vice ordförande kommunstyrelsen Ängelholm
Kenneth Dådring (M), vice ordförande kommunstyrelsen Klippan
Michael Nemeti (S), ordförande kultur- och fritidsnämnden Klippan
Per-Arne Håkansson (S), riksdagsledamot, Åstorp
Sven Bergman (L), ordförande Rönneåns vattenråd

Riskabelt med höjd skatt på kärnkraften (SvD 14/1)

Posted on by Robin Holmberg

Vinterkylan har slagit klorna i Sverige. Även i Skåne har det blivit vinter. Vårt beroende av god tillgång till ren och trygg energi visar sig tydligt när det är så här kallt. Men egentligen är det inte annorlunda under andra delar av året. Vår industri är beroende av energi året om. Det handlar om många arbetstillfällen.

En central fråga för svensk konkurrenskraft är att säkra industrins energiförsörjning. En trygg försörjning förutsätter i dagsläget kärnkraft som baskraft och vattenkraft som både bas- och reglerkraft.

Den rödgröna regeringen har nu höjt effektskatten på svensk kärnkraft. Detta har fått till följd att statliga Vattenfall allvarligt funderar på att avbryta sitt investeringsprogram i de svenska kärnkraftverken och därmed planera för en förtida avveckling av minst fyra av de tio reaktorerna. Inom en femårsperiod kan samtliga reaktorer vara hotade. En sådan avveckling skulle innebära att vi kommer att öka förbrukningen och importen av el som är producerad med olja och kol, samt innebära en stor risk för elbrist. Det kommer även att driva energipriset i Sverige uppåt, vilket kraftigt riskerar många arbetstillfällen i Sverige. För att säkerställa en trygg försörjning av kärnkraft bör därför effektskatten sänkas och dess utformning ses över. I Moderaternas budgetmotion i höstas föreslogs en sänkning av effektskatten med 250 miljoner kronor, samt att en översyn av dess utformning görs.

En annan viktig konkurrensnackdel inom landet är den indelning i elområden som gjordes 2011. Efter att Barsebäcksverken stängts 1999 och 2005 uppstod ett stort elunderskott i Sydsverige då överföringskapaciteten från Norrland var otillräcklig. Det ledde till att Sverige för att inte få elbrist inom landet ibland begränsade exporten av el.
De socialdemokratiska regeringar som drev igenom stängningen av Barsebäck bär ett tungt ansvar för att inte ha tagit de följdbeslut som var nödvändiga. Man borde ha investerat i mer överföringskapacitet och ny elproduktion.

2010 krävde EU-kommissionen att Sverige skulle hantera överföringsbegränsningen till Danmark. Sverige delades då in i fyra elområden. Skåne tillhör område 4. Det innebär att vi betalar ett högre elpris jämfört med övriga delar av landet. Skillnaden varierar och under 2015 har justeringen i elområde 4 varit allt mellan några öre till över fem kronor per kWh. Således är det sydsvenska elkonsumenter som med högre elpriser betalar för stängningen av Barsebäck, en stängning som skåningarna inte har beslutat om.

Om vi ska fortsätta vara en industrination i framkant kan vi inte gå åt fel håll i energi- och klimatfrågan. Sverige ökade förra året effekten i kärnkraftverken med 175 MW. Globalt byggs det nytt. Under 2015 togs tio nya kärnkraftverk i drift runt om i världen, ytterligare 67 reaktorer är under byggnation. Världens tillväxtländer satsar på ren och säker kärnkraft för att minska användningen av kol.

Sverige behöver en regering som inte går åt motsatt håll jämfört med omvärlden. För Skånes och skånska företags skull borde Sverige utveckla kärnkraften i stället för att avveckla den i förtid. Sverige kan bättre!

Henrik Wöhlecke, Eslöv
Linda Allansson Wester, Svedala
Pia Almström, Kävlinge
Anders Berngarn, Lomma
Ulf Bingsgård, Trelleborg
Johan Bolinder, Skurup
Peter Danielsson, Helsingborg
Kenneth Dådring, Klippan
Kerstin Gustafsson, Båstad
Robin Holmberg, Ängelholm
Peter Johansson, Kristianstad
Lars Johnson, Burlöv
Anders Johnsson, Simrishamn
Pontus Lindberg, Region Skåne
Ninnie Lindell, Bjuv
Stefan Lundgren, Sjöbo
Anna Palm, Höör
Pär Palmgren, Hässleholm
Birgitta Persson, Landskrona
Carl Johan Sonesson, Region Skåne
Christian Sonesson, Staffanstorp
Patrik Ströbeck, Perstorp
Torbjörn Tegnhammar, Malmö
Olof Röstin, Svalöv
Christer Wallin, Lund
Carina Wutzler, Vellinge
Carina Zachau, Örkelljunga

Om David Bowie. Om att vara den man är.

Posted on by Robin Holmberg

Image-1Dagar som denna är märkliga. Vi nås av beskedet att ännu en av de stora gått ur tiden. David Bowie finns inte mer. Facebook-flödet är fullt av vännernas favoritlåtar och sammanfattande artiklar från stortidningarna. Många tycks ha en relation till Bowies musik och konstnärskap. Det är inte så konstigt, det är bra. Det är det fina med musik. Den samlar oss. Den sätter ord på det vi känner. Den hjälper oss.

När nyhetsflashen om David Bowies bortgång dök upp på telefonen i morse träffade det mig oväntat hårt. Även om jag är född långt efter att hans första skivor släpptes har han varit viktig för mig och för den jag är.

Det började egentligen sommaren 2001. Det var sommarlov och semester. Jag var hemma hos min far i Östra-Ljungby några veckor som min bror och jag alltid var. Under kvällarna utforskade familjen pappas skivsamling. Det spelades mycket Bowie och jag fastnade. För musiken och för vem David Bowie vågade vara. Han stack ut, utmanade och tänkte nytt.

När jag återvände till skolan den hösten hängde jag en bild på David Bowie som sitt alter ego Ziggy Stardust på insidan av mitt skåp. För att kunna koncentrera mig bättre på mattelektionerna lyssnade jag på hans bästa låtar som jag bränt till en egen samlingsskiva.

En del i klassen tyckte det nog att det där var lite märkligt. Några hade till och med svårt att acceptera att man kunde gilla en artist från 70-talet som sminkade sig och bröt mot den gängse normen för hur man skulle vara. Det var ju dessutom inte hiphop heller.

Jag valde, av många skäl, att byta skola efter det där året. Jag började på friskola och träffade likasinnade. Bowie öppnade dörren för ett bestående musikintresse som ledde till att jag så småningom började utforska andra artister som sedan tagit stor plats i mitt liv: Beatles, Kinks, Rolling Stones, Depeche Mode, Storbritanniens indiescen och den svenska indiepopen med Broder Daniel, Håkan Hellström och många fler. För att nämna några exempel.

När jag slutade skolan började jag umgås med, och gör fortfarande, andra människor som delade mitt intresse för musik, bland annat Bowie. Under en tid var mina kompisar och jag det man nog skulle kunna kalla ”popsnören”. Vi lyssnade på vad vi tyckte var ”alternativ musik”, åkte på festival, samlade vinylskivor, hade tajta svarta jeans och randiga t-shirts. Det var nog en del som tyckte det där var lite konstigt det med. Men vi vågade sticka ut och utmana.

Så när David Bowie nu inte finns mer så tänker jag mycket på vad han och hans musik betytt för så många inklusive mig sjäv. För mig var han en dörröppnare och en inspirationskälla. En ständig påminnelse om att man får sticka ut. Att det är en själv som avgör vem man vill vara och vad man vill göra med sitt liv. Ingen annan.

Så, det är sorgligt att David Bowie gått ur tiden. Men som med så många andra musikaliska genier så är hans musik odödlig. Låt den fortsätta inspirera oss att vara de vi är.

 

ID-kontrollerna äventyrar en hel gränsregion (DN 4/1)

Posted on by Robin Holmberg

Tågbyte för id-kontroll, högre priser och förlängd restid. Halverade tågset och halverad mängd avgångar. Kaoset på Kastrup från och med i dag, måndag (4/1), gör att det blir besvärligare för tusentals pendlare, turister och affärsresenärer att resa mellan Sverige och Danmark. Det råder det ingen tvekan om.

Och det är inte heller en liten bagatell, som regeringen tycks tro.

På längre sikt blir detta förödande för det samarbete som så framgångsrikt har byggts upp i Öresundsregionen. Skåne var fram till beslutet om transportörsansvar och id-kontroller en naturlig del av Köpenhamn. Forskning och utveckling, näringslivskontakter och handel, jobb och fritid. Kärlek.

Redan 1993 bildades Öresundskommittén, en samarbetsorganisation mellan Skåne och Själland som sedan dess har arbetat för att riva ned gränshinder och skapa en gemensam arbetsmarknadsregion. Samarbetet har under året fördjupats genom ombildandet till Greater Copenhagen and Skåne committe. Nu upplever vi en tvångsskilsmässa, framtvingad av en oförstående svensk huvudstad.

Vi både förstår och ser positivt på åtgärder som begränsar höstens flyktingström. Vi kan till och med försvara användandet av en bestämmelse om transportörsansvar, i rätt sammanhang. Sverige införde en variant av detta redan för hundra år sedan. Men det var onekligen både på ett annat sätt och i en annan tid. Före både nordisk passfrihet och EU-medlemskap.

Samarbetet inom Norden har sedan 1950-talets slopade passtvång för resa mellan länderna till stor del handlat om att undanröja gränshinder. Det har inte alltid gått så fort som vi i den största sammanhängande nordiska arbetsmarknadsregionen har önskat. Men medvetenheten om att fri rörlighet gynnar handel och kunskapsutbyte, som ger den tillväxt som bygger välfärd, har varit stark.

EU-medlemskapet 1995 hade samma inriktning. Rivna murar, mer individuell frihet och större möjligheter för var och en att förverkliga sina idéer. Inom unionen hålls de fyra friheterna högt: fri rörlighet för varor, tjänster, kapital och personer. De utgör basen för den inre marknaden.

Sedan Sveriges anslutning till Schengen 2001 har transportörsansvaret gällt vid våra yttre gränser på flygplatserna. I oktober i år utvidgades det till att gälla även färjor till Sverige från ett land inom Schengenområdet. Den 17 december beslöt riksdagen att transportörsansvaret skulle utvidgas ytterligare: till bussar och tåg som passerar gränsen.

Då passerade man gränsen för det rimliga. Att kräva samma ansvar för trafikbolagen att göra id-kontroller inom Schengenområdet – och mellan de nordiska länderna – som vid kontroll av passagerare som har passerat områdets yttre gräns, är väsensskilt.

Och att besluta om det utan att ens genomföra en trovärdig remissomgång, som Lagrådet har påpekat, är anmärkningsvärt. Vi – politiker som dagligen arbetar för att stärka förutsättningarna för den skånska utvecklingen – tillfrågades aldrig om hur vi såg på effekterna. Regeringens hafsverk äventyrar en hel gränsregion.

Hade regeringen frågat oss kunde vi till exempel ha tryckt på för att id-kontroller ska ske under färd. Då hade inverkan på det dagliga livet runt Sundet som vi känner det blivit minimal, men med maximal effekt. Bäst hade varit om transportörsansvaret och id-kontrollerna aldrig hade införts i en funktionell arbetsmarknadsregion. Alternativet att direktavvisa alla asylsökande som kommer från ett annat EU-land borde också ha prövats mer seriöst.

Det gränslösa Europa får inte vara en dröm reserverad för tider av världsfred. Den europeiska integrationen med transnationella regioner, som vår kring Öresund, är värd att skydda då den skapar förutsättningar för interaktion och innovativt företagande med frihet för mer interagerande människor emellan – oavsett var bostaden eller arbetsplatsen råkar vara belägen. De nationsgränser som skyddar i tider av oro, och som bäst upprätthålls mot länder vars värderingar vi inte fullt ut delar, är skadliga när de i stället klyver sammanvuxna och funktionella arbetsmarknadsregioner. Som vår.

Kostnaderna är både mänskliga och ekonomiska. Utöver de uppenbara hos trafikbolagen, den miljon om dagen som DSB beräknas få lägga ut eller de 15 miljoner kronor i månaden som Skånetrafiken tror sig förlora, handlar det om en samhällsekonomisk förlust av betydande storlek. Vi talar om miljardbelopp om begränsningarna för fri rörlighet blir kvar länge. Näringslivsföreträdare har påpekat att id-kontrollerna med sina fördröjningar och fördyrningar kan påverka attraktiviteten för både Sverige och Danmark som investeringsländer. Sedan bär det bara utför.

Skåne har Sveriges lägsta sysselsättningsgrad, trots relativt stark sysselsättningstillväxt. Arbetslösheten på 9,6 procent är högre nu än vad den var 2009, vilket var finanskrisens värsta år. Den kris som i sin tur var den värsta sedan 1930-talet. Denna paradoxala situation – hög arbetslöshet trots stark jobbtillväxt – visar att Skånes arbetsmarknad är tudelad. De sociala klyftorna är större i Skåne än i andra jämförbara län. Arbetsförmedlingens prognoser visade samtidigt, redan före panikbeslutet om id-kontroller, att tillväxten av arbetstillfällen i Skåne är lägre än i övriga storstadsregioner.

Detta manar till snar handling, inte minst för en fortsatt fördjupad integration av arbetsmarknaden i Öresundsregionen. Kostnaden för att göra tvärtom är en nationell angelägenhet. Regeringen måste ta sitt ansvar – för hela Sverige.

Carl Johan Sonesson (M), regionråd, Region Skåne
Lars-Ingvar Ljungman (M), förbundsordförande i Skåne
Pontus Lindberg (M), regionråd, Region Skåne
Torbjörn Tegnhammar (M), kommunalråd, Malmö
Christer Wallin (M), kommunalråd, Lund
Anna Palm (M), kommunalråd, Höör
Christian Sonesson (M), ordförande kommunstyrelsen, Staffanstorp
Linda Allansson-Wester (M), ordförande kommunstyrelsen, Svedala
Pia Almström (M), ordförande kommun­styrelsen, Kävlinge
Kristina Bendz (M), kommunalråd, Ystad
Anders Berngarn (M), ordförande kommun­styrelsen, Lomma
Ulf Bingsgård (M), kommunalråd, Trelleborg
Johan Bolinder (M), kommunalråd, Skurup
Kenneth Dådring (M), kommunalråd, Klippan
Kerstin Gustafsson (M), kommunalråd, Båstad
Robin Holmberg (M), kommunalråd, Ängelholm
Peter Johansson (M), kommunalråd, Kristianstad
Anders Johnson (M), kommunalråd, Simrishamn
Lars Johnson (M), kommunalråd, Burlöv
Ninnie Lindell (M), kommunalråd, Bjuv
Stefan Lundgren (M), ordförande kommun­styrelsen, Sjöbo
Pär Palmgren (M), kommunalråd, Hässleholm
Olof Röstin (M), kommunalråd, Svalöv
Henrik Wöhlecke (M), kommunalråd, Eslöv
Patric Åberg (M), ordförande kommunstyrelsen, Östra Göinge